Varit lite seg på att skriva nu, även om det bara är för två dagar, men har redan tappa tio besökare för att jag varit så "tråkig" och skrivit så lite. Men nu tar jag allt på en gång istället då!
Jag och mamma åkte upp till vårt sommarhus igår. Eller vår "barack" som vi säger...huset på bilden bodde mormor och morfar i, fram tills för ca 2 år sen. Mitt ute i skogen, fast tar bara 10 min att åka in till civilisationen haha...hur som helst, vi har vår barack på samma ställe, plus en massa andra små hus, garage...vi har en hel massa där uppe, plus ett stort sågverk, lastbilar, gamla mercedes benz bilar, traktorer..allt möjligt.
Nu är allting där uppe helt öde. Det bara står där. Mormor har inte varit där på två år, för senaste kvällen hon var där brast hennes kroppspulsåder och hon höll på att stryka med. Sen dess har hon bara kopplat stället till det minnet och inte vågat åka dit. Förstår också om det är tryggare för henne att vara inne i "civilisationen". När mormor slutade åka dit kände morfar sig ensam. Tills slut flyttade han också där ifrån och nu vill han inte veta av "det där jävla skitstället".
Jag minns tiden dom brukade vara där, när dom fortfarande var pigga. Det var så mysigt att åka dit, och jag o mamma var där ofta. Brukade bada med morfar vid våran badplats nere vid ån, Pelle sprang runt o lekte, Mormor stod o lagade god mat vid vedspisen...och så brukade jag o mamma sova i baracken. Det kom folk dit ofta o hälsade på mormor o morfar, allt var så levande. Det är sorgligt att åka dit o minnas hur det en gång varit.
Jag o mamma ska åka dit nån dag och städa upp lite, finns mycket som behöver slängas och fixas till. Det ser jag faktiskt fram emot. Jag vill åka upp dit och sova nån gång, det är så lungt och härligt. Bara för en-två nätter. När jag får barn ska jag dra med mig dom dit för att bada, plocka blåbär i skogen, fiska i ån...
Nej, det jag vill säga är att det här stället betyder så förbannat mycket för mig, och jag ska se till att fixa till det så jag kan åka dit ibland och vara där.
